Socialisera på franska

Idag har vi vinkat av Tomas som ska vara i Kanada i 10(!) dagar. Vi har dock förstärkning att vänta i form av mormor som kommer imorgon, och dessutom Carro&mamma Sollan som kommer nästa helg. Så som det ofta är: lite tråkigt blandat med mycket roligt. Tomas och Lollo fick lite tid för en sista utflykt idag medan Sam sov. Tydligen finns det ett helt tivoli nu en månad framåt precis på andra sidan bron. Så här är det ofta, det händer saker precis hela tiden. En del mindre men många större saker som man kanske normalt hade tittat ut och sett fram emot långt innan. Som man nu bara ramlar över när man är på väg någonstans. Igår var vi på kalas hos en klasskompis till Lollo. Obeskrivligt glad blir jag över att hon blir bjuden😊 Hon har det lite tufft nu, det har liksom precis gått upp för henne att hon skulle vilja ha kompisar att leka med. Vi hade ett långt snack häromkvällen och hon är så otroligt klok. Det hon egentligen tyckte var jobbigast var att ingen förstod vem hon var, och så berättade hon vilka av hennes egenskaper hon skulle vilja att barnen kände till. Många bra och sanna saker hade hon att säga om sig själv❤️🌟 Det kom också fram att hon inte ville lära sig franska eftersom hon var rädd att inte kunna prata med oss, alltså på svenska. Efter många turer trillade polletten ner att man kan prata flera språk. Som sagt så är hon väldigt klok och har många tankar så det skulle inte alls förvåna mig om det där gör att hon nu plötsligt släpper spärren och bara börjar prata franska en dag snart. Men tillbaka till kalaset som hölls i en park här i närheten. Något som många gör eftersom man ofta bor ganska trångt. Men här hade det inte sparats på krutet. Inhyrda lekledare, pinata med massor av leksaker, presenter till småsyskon som kom osv… många av föräldrarna stannar kvar på den här typen av kalas och det är verkligen trevligt. Och såklart väldigt tacksamt för oss som vill lära känna lite folk. Lollo var rätt blyg till en början (fullt förståeligt!) så vi höll oss lite på vår kant. Men sedan blev det lite lek, tårta och med det även mingel för oss vuxna. På kvällen var det ännu mer socialt umgänge för mig i och med min andra ”Apéro tricot” (=sticka&dricka)✌🏻🍸Första halvan satt jag nästan helt tyst och bara lyssnade och försökte förstå eftersom hela gruppen liksom pratade tillsammans om olika ämnen. Svårt, men förstod ändå en del. Men sedan pratades det lite mer i smågrupper och då har jag såklart mycket lättare att hänga med, och själv delta i samtalen. Nästan alla förstår ju också en del engelska så man kan lägga till ord när det behövs👍🏻 Fick t.o.m. en komplimang att jag hade utvecklats mycket sedan sist. Och det är väl alltid det man ska titta på – hur mångt man kommit, inte hur långt det är kvar…Hon som sitter bredvid mig med glasögon pratar exakt noll engelska vilket är lite synd för vi har mycket att prata om, men där jag bara förstår vissa delar. Hon har t ex skrivit en virkbok och frilansar som designer. Har barn på Lollos skola så vi hejar ofta, men småprat är jag inte så haj på så igår var första gången vi pratade lite längre. Fick även skjuts hem av henne då hon bor i ett av husen bredvid här👍🏻 Om ni som läser detta har några nyinflyttade i ert område som ser lite vilsna ut – snälla tänk på oss och hur mycket varje liten vänlig gest betyder när man är helt ny.