Välkomna till sjukstugan

Nu är vabhösten på ingång😫 Det blev vi varse inatt när vi vaknade av Lollo som kräktes. Och när jag säger vaknade så fattade jag själv inte alls vad som hände medan jetlag-Tomas redan var vaken och på väg in i badrummet. Nya lakan, kläder och dusch på det…och sen hände det igen när vi höll på att somna om😱 Så samma procedur en gång till, men sedan har det (pepparpeppar) varit bra. Ingen annan sjuk och Lollo mått helt ok idag, givetvis hemma från skolan. Vi har haft mycket soff- och pysselmys och lyxat till det med en liten tarte au fraise (jorgubbspaj) till mellis😋För egen del har jag en riktigt seg bihåleinflammation som nu blivit skannad, och förhoppningsvis snart är botad. Hela sjukvårdssystemet här är ju väldigt annorlunda, med klara för- och nackdelar jämfört med Sverige. Har aldrig haft just bihåleinflammation i Sverige så jag vet inte hur man behandlar. Men jag tycker det är fantastiskt att man här kan boka en tid med en specialist samma dag eller dagen efter, efter eget beslut. Jag träffade en allmänläkare för två veckor sedan, som gav mig en antibiotikakur, som dock inte hjälpt. Igår träffade jag en öron/näsa/halsläkare som skrev en remiss till en skanning, som jag iofs själv fick boka, men som gjordes samma dag på en klinik nära oss. Idag ÖNH igen och en hel drös med åtgärder. Fick göra ett litet schema till mig själv för att hålla rätt på det😜 4 olika mediciner/grejer som ska göras, med olika intervaller, och olika många dagar🤯 Det känns som overkill, men jag gillar känslan av att bli tagen på allvar när man mår dåligt, och att alla medel sätts in för att det ska bli bra. Jag har ju också haft en del sjukvårdskontakter pga min rygg och även där får jag hela tiden känslan av att jag verkligen blir tagen på allvar. Mest har jag träffat en sjukgymnast/osteopat/kinesiolog som gör allt från stretchövningar, rehab, massage och viss manipulering. Nu ligger det såklart något i att alla här är privata, dvs har en tydlig morot att träffa sina patienter. Men det är på något sätt en lättnad att kunna bestämma själv när man tycker att man behöver vård, inte alltid att man måste vara halvt döende för att söka och få tid. Ska tillägga att gårdagens skanning kunde göras medan Lollo var på gympa. Allt som allt tog det 20 min från att jag klev in tills jag gick ut med plåtarna och ett utlåtande i handen. Och ännu viktigare: Lollos gympa får fortsatt tummen upp😊 igår var hon väldigt delaktig i att packa gympapåsen, vilket jag tar som ett gott tecken. Jag var också glad att det var några flickor på gympan igår, förra veckan tror jag nämligen bara det var pojkar. Inget fel med det såklart, men vi kämpar ju lite med att förstå det här samhället. Och troligtvis är dans det man väljer till flickor, inte ”prova på olika sporter”-gympan som jag valt till Lollo… men hur glad som helst med rosiga kinder hämtades hon upp😊 Och på tal om det här med olika träning för tjejer/killar. Jag har börjat träna på ett gym som precis öppnat här i närheten. Och jag var där med en mamma från Lollos skola tidigare i veckan, för att träna tillsammans. Men där jag tänker att träning går ut på att bli trött/få kroppen att jobba så gick hennes gymtid åt till att cykla (men inte med puls över 120), eller stretcha/göra magövningar. Vi gick förbi någon som gjorde chin-ups och jag berättade att jag har som mål att kunna göra en sån innan nyår💪🏻 Kommentaren på det: men det är ju bara för killar? 😂 jag tyckte det var ganska roligt, men det är också ganska sorgligt att man har så olika ”glasögon” på. Veckans stora händelser här i familjen är förstås egentligen att mormor åkt tillbaka och Tomas kommit hem. Något som rört upp mycket känslor hos Lollo. Det är förstås jättelyxigt att ha en mormor nästan för sig själv, som är så engagerad, och det har varit lite som semester för oss alla. Men det kan inte vara semester och extra allt hela tiden, så vardagen är rätt fin den också❤️