Sam klarade sig undan de där svinkopporna rätt så lindrigt, blev bara 4 stycken. Och det man ska göra är att tvätta med tvål och vatten, och mjuka upp skorporna ordentligt så att man kommer ner till huden under för att verkligen ta död på bakterierna. Och sedan smörja på en kräm. Men själva tvättandet alltså det viktigaste. Inte det lättaste när de sitter mellan näsan och munnen och patienten är en 2-åring… Men det funkar ju uppenbarligen så det är bara att sätta på sig tuffa mamma-rocken. Någon dag blev det därför på créche innan Sam fick feber framåt slutet av veckan. Och det verkade väldigt roligt. Såhär såg det ut när jag kom:

Alla barnen hade varsin bricka full av blå sand och så lite små verktyg så det kunde hälla och förflytta sanden. Alltså exakt sådant som barn älskar, men som man INTE vill göra hemma. Kul hade de i alla fall. Sams lilla rutin runt hämtning är sedan att springa lite fram och tillbaka i korridoren för att busa, och sedan när vi verkligen går så ställer han sig vid rektorns rum och vinkar och skriker ”Au revoir” (=hejdå) tills han får svar. Vilket han såklart alltid får, om hon är där.

Lollo hämtade jag för sista gången på gympan i fredags. Och det är alltid helt tokigt. För att det ska vara hanterbart och enkelt för alla föräldrar så lämnar och hämtar man alla barn på samma ställe. Sedan körs de (tydligen) med buss till olika gympasalar/sportställen för att utöva respektive sport. På mornarna är det bara lite tokigt, då går man in i byggnaden och upp till en stor gympasal. Så sitter läraren för respektive aktivitet i sin egen hörna som är utmärkt med sporten. De prickar av på en lista och barnen får sitta och vänta tills de åker. Men det känns ok, efter en dag vet man ju var man ska och så. Lite jobbigt denna vecka har varit att det är precis när Sam sover och jag ju kan inte lämna honom i vagnen utanför. Fast jag har lyckats hitta en snäll tant som jobbar där, som ställt sig i dörröppningen och hållt koll på honom. Men sedan kommer alltså hämtning – då ska liksom hundratals barn hämtas, av hundratals föräldrar/nannies. Utanför den här byggnaden, inom ett spann på 10 minuter. Vi har varit där supertidigt och då är det inget folk, sedan som genom ett trollslag på invaderas stället. Sedan spärrar de av vid ingången, så man får liksom tränga sig fram till avspärrningen och försöka se antingen Lollo eller en av hennes lärare och vinka som en tok.

Men nu har vi gjort det här några gånger, så som med allt annat så blir det rutin.

Nästa vecka blir det fritids för Lollo, och förhoppningsvis créche för Sam. För då är det mitt stora test på torsdagen…