Wintmos i Paris

Igår var det resdag och trots att det stundtals kändes långt (som när det är 40 min kö till baggage-drop) så måste man säga att 6,5h dörr till dörr inte är farligt. Nu har vi det förstås lyxigt eftersom vi har skjuts som står och väntar på Kastrup, och tar taxi till flygplatsen i Paris. Men annars hade det nästan inte gått att göra själv.

Det var två riktiga tröttisar i taxin igår vid lunchtid, men annars bra fart på dem hela resan. En mix av iPad/mat/pyssel så gick det bra.

Och väl framme väntade mormors köttbullar som försvann i en rasande takt😋

Men innan resan hade vi förstås en ledig måndag hemma tillsammans. Då blev det trotsande av regnet och ut till lekplats.

Det mest spännande var de två daggmaskarna vi hittade🤣 Sam försökte putta runt stackarna med en pinne, men Lollo lyckades till slut bygga ett skyddande hus av löv till dem.

På em försökte jag få till ett träningspass vilket gick med viss möda. Alla grejerna jag ska använda blir plötsligt hyperintresaanta. Och det ska även erkännas att jag myser lite inombords när de vill göra samma saker som jag. När det dessutom handlar om träning, som innebär en positiv vana jag gärna för vidare, så är det egentligen bara kul att de vill vara med.

På det motsatta temat gjorde vi i söndags en utflykt in till centrala Paris för att besöka den lilla svenska butiken Käramell – ja precis som det låter säljs här karameller, eller rättare sagt lösgodis. Riktigt gott och färskt godis. Men med ett kg-pris på €40/kg (som oxfilé!🤪) så får man välja sina bitar noga. Sam somnade i bilen men Lollo satt hela vägen med sin påse i knäet utan att smygsmaka en bit. Hon fick alltså prova, men förklarade att man måste sitta i soffan och ha mys runt omkring när man äter godis.