Så var det måndag igen. Som säkert de flesta så lever vi i en blandning av nu, snart och sen. Just nu har det varit helg med allt vad det innebär i planering. Just denna helg har Tomas spelat padelturnering lör/sön, vi hade gäster i lördagskväll och i söndagskväll åkte Tomas till Sverige för att hjälpa sin mamma med lite saker.
Det som händer snart är Sverige för hela bunten, nästa gång Lollo har lov. Vi försöker att inte planera in varje minut, men ändå så vill vi ju passa på att träffa så många som möjligt och då krävs det lite planering. Men nu tror jag vi är lagom planerade😊
Och det som händer längre fram är t ex några långhelger i maj/juni när det vore kul att se mer av Frankrike, sommarsemestern, diverse saker i Paris vi vill passa på att se innan vi flyttar hem.
Alla de där tidsaspekterna är viktiga. Man måste njuta av nuet, men om man inte planerar så blir nästa ”nu” inte lika roligt…
Helgen var i alla fall finfin. Gästerna var våra estländska kompisar Helis&Kaido. Och saker man verkligen njuter av att se är att Lollo pratar på med Karl&Olivia, förklarar invecklade spel och ser till att det leks. På franska då alltså.
Kvällen avslutades med lite filmstund där stackars K&O fick se svensk film eftersom det hade bestämts att de skulle se Alladin och den bara fanns på svenska och engelska. Och då kan det ju lika gärna vara svenska🤣
Innan Tomas kördes till flygplatsen passade jag på att ta en liten löptur. Det är rätt kallt här nu, men sådär härligt kallt. Soligt och krispigt i luften. Jätteskönt att springa i. Och jätteskönt att äntligen känna att jag är tillbaka efter den där sega influensan/lunginflammationen jag drogs med innan jul☺️💪🏻
Och nu är alltså Tomas iväg några dagar. Då går jag ofta in i ett lite mer survival-mode, inga krav på att konstla till saker. Vill barnen ösa Lego över hela golvet så absolut, vill de ha brottningsmatch i sängen med 7 lager kläder så visst, inga problem. Så länge alla är nöjda och det inte är för tokigt😄
Just nu sitter jag i väntrummet hos den där logopeden. Idag är det dags för Sam att göra en utvärdering. Och sedan troligtvis också gå en gång i veckan. Jag var med en stund men nu har Sam varit där ganska länge själv. Man hör lite genom väggen så det är mycket prat från logopeden och ibland höga skratt från Sam, så det verkar gå bra. För hans del gäller det att överhuvudtaget utveckla ett språk, vilket han alltså inte gjort ännu. Han säger små ord och försöker kommunicera, men det är långt ifrån att prata i meningar. Så även här känns det skönt att få professionell hjälp och troligtvis en hel del övningar att göra hemma för att hjälpa honom. Och det är återigen tur att jag inte jobbar, detta är ju ett smått heltidsjobb med alla tider på olika ställen🤪
Wintmos i Paris 