Nu när jag varit ute och flugit lite så har man ju sett en del munskydd. Här i Frankrike så pratas det såklart också om Coronavirus, man har ju redan ett antal fall. Och man evakuerar fransmän som sedan sätts i karantän i två veckor. Men det kan inte sägas råda något panik. Däremot har jag sett en del inslag om hur asiater råkar ut för tråkigt bemötande. Som att folk flyttar sig på bussen, byter sida av gatan, kanske t o m inte är välkomna på vissa ställen.
Och innan vi lämnar helgen helt så var det även en mysig söndag som mest bestod av att hänga med Carro&Co. ”Co” denna dag var mamma Sollan, sambo Kenny och så bonusdotter Filippa. Vi shoppade mest bebiskläder och åt lunch.
Den här veckan har det varit dags för Sams magsjuka, men det blev aldrig så farligt och han är nog tillbaka på creche imorgon. Men vi har fått spendera en hel del tid tillsammans dessa dagar. Man blir sådär lite chockad ibland att han blivit så stor. Lite hänger på att han inte pratar så mycket än, då känns han mindre än vad han är. Men när man hänger sådär mycket så hinner man leka och upptäcka allt möjligt.
Innan Sam blev sjuk så hann jag följa med Lollos klass till badhuset i måndags morse. De ska gå dit nu varje vecka i några månader. Förra gången gjorde de lite nivåtester och denna gång fick de direkt olika färger på badmössa när de kom. Ca 10 barn i varje grupp (totalt är de 90 barn från Lollos skola). Och så en simlärare i varje grupp. Grupperna gjorde verkligen olika saker. Från de som typ simmar redan och fick hoppa från kanten i stora bassängen, till de som bara fick plaska runt och vänja sig vid vatten i den lilla poolen. Lollos grupp var någonstans där emellan, på grunt vatten men de gjorde mest flytövningar och grejer under vattnet. Kändes helt rätt. Och hon var själv supernöjd😊 vi föräldrar som var med fick hjälpa till i omklädningsrummet men sedan inte följa med in utan stanna i cafeterian. Men med stora fönster ut mot poolen så man såg ändå bra. Så det var ju en rätt soft ”hjälpa till”-förmiddag, jämfört med de gånger jag varit med tidigare. Och det är såklart fantastiskt att de gör det.
Jag hörde förresten Lollo prata i sömnen igår kväll, jag kunde inte höra exakt vad hon sa men det var i alla fall på franska. Så framsteg! Jag är inte i närheten av att drömma på franska tror jag. Men känner däremot att jag på många plan är nöjd dit franskan har kommit. Idag har också varit en bra dag för sådant. Jag kunde med självförtroende säga att jag pratar tillräckligt bra för att undervisa två mammor som vill lära sig sy (det ska vi börja med efter detta skollov).
Och dagens största: jag var hos kommunen med barnen idag för att skriva in Sam till att börja skolan i höst😳😃 ja mycket blandade känslor kring det. Men det året man är 3 börjar man nu, enligt lag sedan förra året. För två år sedan satt vi ju där med en agent som hjälpte oss, men det tog ändå flera besök innan det var avklarat och de var nöjda. Jag hade verkligen förberett mig ordentligt den här gången. Dels tagit med allt som stod (såklart, men bara att förstå vad allt är😜) T ex bett vår läkare skriva ett intyg på att Sams vaccinationer är de rätta, tagit kopia på allting för att kunna lämna kvar. Etc etc. Inte min första gång så att säga. Och boom💥 den satt direkt💪🏻
Sedan fick Lollo välja mellis fritt eftersom jag hade fått så fin hjälp med att underhålla Sam under tiden vi var hos kommunen🙃
Wintmos i Paris 