Friyay?

Såhär 10 dagar in i karantänen kände jag att det var dags för nya tag, sist skrev jag att dagarna flyter ihop och ganska snabbt därefter blir man sådär seg och orkar inte tänka ut nya saker. Min nya rutin med att springa på morgonen sitter i alla fall fint. Och sedan är det lite skärmtid för barnen, men jag tog ett ryck igår och läste på om bra, pedagogiska appar för deras åldrar och hittade några som de fick prova imorse. Med stor succé👍🏻 och så försöker jag ha något lite större projekt uttänkt varje idag. Idag ska vi testa att göra en stop motion-film😊

Sedan måste man älska Lollo. Alltså vi älskar ju henne villkorslöst och alltid, men ändå lite extra ibland. Nu har hon bestämt att hon och Sam har städtävling. Varje dag kör de två grenar och vinnaren får en stjärna i poängställningen på kylskåpet. Jag är domare. Men eftersom Sam inte riktigt förstår reglerna är det änsålänge Lollo som självutnämnt vunnit alla grenar🤣 barnen glada, det städas och jag slipper tänka en stund. Magisk lek alltså👌🏻

Såhär såg förresten morgonens runda ut, tror jag höll mig inom 7-800 m till och med, men fick ändå ihop 6 km💪🏻

Sedan kommer lite saker som bryter upp slentrianen. Som ikväll när vi har fredags Skype-date över middagen med våra grannar. Ja konstigt att sitta 10 m ifrån varandra via Skype, men vi försöker alla hålla oss till reglerna. Och de har dessutom precis kommit hem från 2 v i Mexiko och isolerar sig helt. Trevligt ska det iaf bli. Och man får sig ju en tankeställare varför vi inte gjort det med våra vänner i Sverige under tiden här. Ett så enkelt sätt att hålla vardagskontakt ju.

Vi hade också ett videosamtal med Sams läkare häromdagen. Han har varit väldigt hostig och blev mer och mer andfådd när han gjorde något. Han har ju haft förkylningsastma de andra vintrarna och han fick nu nya doser att inhalera. Jätteskönt! Det hjälper direkt. Sedan vet man inte om han har en släng av Corona också, han får ju oavsett hålla sig inne. Men allmäntillståndet är bra och nu hjälpte ju medicinerna så det känns bra. Han ser inte så glad ut här men han älskar verkligen sina mediciner, blir jätteglad när det är dags att ta dem. Så jag tror att han själv känner att det hjälper.