Vi firade två nyårsaftnar 2018 kan man säga. En med barnen mellan typ 17 och 20, med tomtebloss och barnmeny. Och så en med vuxenfest hos grannarna mellan 21 och 02.30, med champagne, ostron och fois gras. Båda väldigt trevliga på sina respektive sätt.
Barnmenyn var specialönskad av Lollo och bestod av nuggets, hasselbackspotatis och chokladsås🤣 och serverades med tomtebloss till barnens förtjusning😊



Sedan var det läggdags, på med babyvakten och så rakt upp till grannarna💃🏻🥂
Intressant vara på fransk fest för första gången. Vi kände ingen annan än Maxime&Elodie men vi blev ändå hälsade på med kindpussar (la bise) och ett ”Salut”. De båda grejerna får man ju annars lära sig att man bara använder med folk man känner. Men skönt se att i vänskapliga sammanhang är inte fransmännen heller speciellt formella.
Jag var uppe en stund även på eftermiddagen för att hjälpa till laga lite av maten.


Jag gillar ju att laga mat och det är alltid ett trevligt sätt att umgås när man fixar tillsammans😊 och jättekul att se lite hur fransmän tänker kring mat och matlagning. Här hade Elodie redan lagat mat i flera dagar kändes det som. Massor av röror och inläggningar som nu mest skulle monteras ihop till olika ”verrines” ~ ”litet glas” rakt översatt, men liksom plockmat i munsbitar av olika slag. Märktes tydligt hur viktigt det här med mat och att uppskatta god mat är för att man ska anses ”godkänd”. Vi fick många fina komplimanger för de små sakerna vi tog med till buffén, och pga det även en kommande middagsinbjudan. Lite som att ”ni är ju också duktiga på mat, vi borde äta middag tillsammans”. Inte mig emot. Att bli hembjuden till fransmän känns alltid spännande och lyxigt när man dessutom vet att de gillar att laga god mat.
Det blev typ inga foton under kvällen, förutom på kvällens ord som får anses vara ”Bonne année” – Gott nytt år.

Efter tolvslaget går man runt hela festen och säger det, samtidigt som man kindpussas. Man måste även (för att inte vara totalt oartig) säga Bonne année till alla man nu träffar första gången på det nya året. Något att öva på där hemma! Ett av få uttryck som i stort sett uttalas som det ser ut👌🏻
Fick även ett kort på ostbrickan, som dukades fram som nattamat vid 2-tiden.

Jätteroligt se hur alla flockades kring osten. Alla vet också, bara genom att titta, vad det är för ost samt vilken region den kommer ifrån. Ingen av de jag pratade med var ursprungliga parisare så de berättade gladeligen om vilka ostar som var speciellt kända/goda från deras respektive regioner. Mat är verkligen en stor del av både kultur och känsla av patriotism (både lokalt och nationellt).



























Och igår var det full action med fyrverkerier här i BB. Har rått orimligt stor ovisshet om det är fyrverkerier 13 eller 14, alltså för att fira in dagen eller på själva dagen. Verkar som svaret är både och! 🎉🎉🎉Vi skulle faktiskt haft gäster idag, men lite sjukdom ställde till det. En finfin, och alldeles för god kaka är i alla fall bakad sedan igår😋🙄 I säkert 5 min var båda barnen faktiskt glatt med och bakade. Och när jag säger ”var med” så hjälpte Lollo till att blanda/hälla och Sam försökte äta upp allt han såg. 
Slutade tyvärr med att Sam trillade med blodvite som följd😔 ingen fara, men det går verkligen inte en dag utan att han trillar på ett eller annat sätt. Och då tycker man ändå att vi har koll heeela tiden. Ni som kände Lollo som liten förstår att detta är en ny upplevelse för oss🤪Kakan är förresten från mykitchenstories – följtips på Instagram för dig som gillar att baka. Och just detta recept finns på:
I kontrast till att äta kaka så blir det också en del träning. Nu är jag 2 v in i Tillings träningsprogram. Superskönt att vara igång, och att inte behöva tänka på vad jag ska göra. Bara titta i schemat och köra. Igår en PW med stopp var 5:e minut för lite styrkeövningar. Enkelt och effektivt. Gjorde det lite svårare för mig själv genom att gå kors och tvärs över grannbyn Saint Cloud som är otroligt kuperat, dessutom med barnvagn. Men kul se något nytt och stundtals fantastisk utsikt när man är så högt upp👌🏻 Saint Cloud (uttalas Saan Klo) ligger väster om oss, på andra sidan Seine. 

Igår blev det också uppföljning på den där mardrömsresan när jag åkte hem till Sverige för 2 veckor sedan. Ett drink på stan med en av mina medtaxiresenärer😄 väldigt trevligt och blir alldeles säkert fler gånger. Har funderat mycket på det här med vad som egentligen är annorlunda med att vara här. Och förutom att allt runtomkring är nytt och annorlunda så är den största skillnaden vår egen inställning till saker. Vi har satt oss i ett mindset där vi hela, hela tiden är öppna och nyfikna, aktivt söker nya upplevelser och utveckling. Det handlar både om att vi åker runt och upptäcker nya platser men också om att vi utnyttjar och är öppna för allt möjligt. Tycker det här är ett bra exempel. Kan inte nämna en enda gång i vuxen ålder när jag träffat någon som verkat trevlig och bytt nummer för att sedan mötas upp. Nu har jag gjort det två gånger här och det är ju jättetrevligt. Det tar på ett sätt mycket energi för ingenting går på autopilot, och jag tar därför in så många nya intryck. Men det ger också mycket energi. En häftig del av detta äventyr, som kommer smygande men som troligtvis kommer förändraoss för all framtid. 








