Idag har jag och kidsen varit i Saint Ouen, en för oss, ny stadsdel som finns norr om Paris. Och vad gjorde vi här kan man undra? Jo vi hade lekdate med en svensk flicka som är lika gammal som Lollo. Samma familj som vi träffade för några veckor sedan i en park för den som minns. Superdupermysigt att se Lollo leka och ha roligt. Det var lek precis hela tiden utan några som helst sura miner. Och inte minst trevligt för mig att vardagshänga hemma hos någon. Snacka om ditten och datten och fika😊 Sam var givetvis med också men han får ju fortfarande mest bara hänga på, och tycker oftast det är kul så länge det serveras mat och Lollo är i närheten. Svårt välja dagens höjdpunkt för Lollo, kanske den här musikmaskinen som det bjöds på show med, eller att det fanns en katt i lägenheten, eller att det bjöds på nybakad paj.
Vi tog oss hit med bil och det var också en skön känsla idag, att känna att man börjar bli lite van vid att köra här. Inte för att man kan slappna av för fem öre, men känns inte jobbigt att stoppa in barnen i bilen och ge sig ut på de 4-5 filiga vägarna😳 ett uns av avundsjuka dock när man ser någon bara glida förbi såhär🙌🏻 Sidovagn för två barn kanske skulle vara något?
Lollo är stundtals världens mest hjälpsamma tjej, sedan pendlar det givetvis åt motsatt håll ibland… Men igår fick jag hjälp med precis allt utan att ens fråga. Köra vagn, göra kaffe, sy, torka bord, duka… alltid kul när Lollo dukar för det blir så färgglatt. Och sedan är det väldigt viktigt att man sitter på rätt plats så att man får rätt färg😬
Och så har jag äntligen lyckats knäppa en bild på det här fiffiga färdsättet: trouttinette med en ståbräda. Ser ganska många som kör sina barn till skolan på såna.
Gårdagen bestod i övrigt av en utflykt till Paris bästa tygbutik, Marche Saint Pierre i Montmartre. Nu har jag förstås inte varit i ALLA butiker, men den här är 5 våningar hög och har allt man kan tänka sig. Alltid inspirerande och så himla kul när man har projekt i huvudet och hittar precis det man letar efter. Jag fick också bevittna ett riktigt upprört gräl mellan en kund och damen som hjälpte mig klippa tyger. Kunden tittade bort mot mig hela tiden och jag kunde liksom inte avgöra om det var för att få stöd eller för att hon var arg på mig som hade snott hennes hjälp😬 Alltid så märklig blandning av att vara obekväm och samtidigt nyfiken på varför när folk står sådär och bara tokskriker på varandra. Helt omöjligt att förstå🇫🇷🤨Men nu är det i alla fall nya projekt på gång här hemma. 
Önskar alla en fin vecka, behöver ni något sytt så vet ni var ni ska vända er😉
Wintmos i Paris 